Kvällsbestyr

Lugnet finner en plats i hans lilla kropp. Han klättrar inte runt längre, magpruttar inte, säger inga fler ”hej” två centimeter från mitt ansikte. Han har lagt sig till rätta vid mitt bröst, hopbollad med fötterna inkilade mellan mina ben och en varm liten hand på min hals. Hans hår luktar gott, både nytvättat och av att ha hjälpt till med brödbak i morse. (Hur fick han deg inkladdat i nacken egentligen?) Det spritter lite i honom, sånt där sömnspritt som kommer precis när han somnar. Jag avvaktar, jag känner när det kommer fungera att rulla undan och gå upp. Snart, snart.

– FÄRDIG! hörs det från nedervåningen.

30 sekunder ungefär tar det för den nyss sovande att vakna till och ställa sig vid dörren och pipa efter storebror.